Att bo här vore trots allt påfrestande

Idag skriver vi tisdagen den 3 juni i almanackan och om två dygn sitter jag på planet hem till Köpenhamn igen. Jag är extremt nöjd med min resa så här långt. Jag är så glad för att jag kom på att jag kunde åka hit för mina poäng på SAS. Det känns som om en ny värld öppnat sig för mig och jag är förundrad över det mesta här. Hela den ”japanska grejen” är speciell, det har varit bildande att komma hit, men som jag skriver i rubriken – att bo här vore rätt hemskt. Att ha småbarn i Tokyo måste vara rena mardrömmen och när jag sitter på tåg eller tunnelbana brukar jag fundera på vad det är för människor som döljer sig bakom fasaden. Hur deras kroppar mår av att leva så här trångt och stressigt. Dock ser man inga övergödda japaner. De ser vältränade ut hela bunten.

Jag var på väg till DisneySea idag rätt så tidigt, men kom fram till att jag skulle välja Roppongi Hills istället, men där var ännu inte så mycket öppet. Nu är jag på hotellet igen och ska strax äta ”bläckfisktubelunch” innan jag beger mig ut i omgivningarna igen. Värmen, alla människor och allt nytt tar på mig, men att ha en mellandag och inte springa benen av sig är helt ok.

Eventuellt tar jag en fotograferingsrunda upp till Shinjuku och Government Buildning redan idag. Jag ska i och för sig dit i morgon för att sedan åka vidare med en organiserad ”walking tour” i det gamla Tokyo, men om orken hänger med efter maten tar jag nog en fotorunda till Shinjuku redan idag. Det är en extremt ”busy” järnvägs-, metro- och busstation med extremt många butiker och extremt mycket folk och extremt mycket av allt. 3,6 miljoner passerar Shinjuku-stationen VARJE dag. 3,6 miljoner. Det är sanslöst många människor.

Vi har en helt vit himmel här idag. När jag kollade vädret för en stund sedan är det inritat regn från och med torsdag och så långt man kan se. Jag verkar för en gångs skull ha haft tur med vädret – det är i alla fall oändligt mycket bättre med värme – även om den hittills legat kring 30 grader – än regn.

Innan jag gick ut i morse bokade jag plats på bussen tillbaka till Narita Airport. Jag hade en idé om att ta Narita Express tillbaka för att ha testat det också, men bussen känns så mycket bättre med bara 150 meter att gå och dessutom är den hela 160 yen billigare. 11 kronor. Narita Express går direkt till flygplatsen härifrån, men det är lite längre att gå och betydligt trängre eftersom jag måste till tågstationen. Det går nog ”vanligt” tåg till Narita också, men då måste man byta på Tokyo Station och det är inte att tänka på.

Om någon undrar över priserna här är det inget man baxnar över. Dyrare har det blivit under året – momsen höjdes från 5 procent till 8. Det är samma moms på alla typer av varor. Som svensk är man van vid att det kostar mer än i Thailand, så priserna i Japan är inget man höjer på ögonbrynen för. Men för 1,5 år sedan var det ungefär 25 % dyrare i Japan. Det har gått utför med yenen och det gynnar turism och export. Däremot har de det tufft med importen och eftersom man inte har några naturtillgångar så måste allt köpas in. Men man verkar inte bry sig nämnvärt. När städerskan varit här är det fullt drag i både luftkonditionering och belysning.

Bilden nedan är tagen bredvid Tokyo Skytree. Modernt, fräscht, nyplanterat och lite vatten att titta på, men som sagt – att bo här, nej tack. Det kommer att kännas bra när jag går ut min morgonrunda hemma i Limhamn på fredag morgon igen – ren och frisk luft och inte en kotte ute.

nyhet_bo_140603

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: